13/10
Man och kvinna kryper på tå. Ser över vyer och diskuterar världens bildning, säger att han vill försöka förstå men vi vet båda två att det är omöjligt. Sparkat bort löven längs trottoarkanten för att sedan titta tillbaka på spåren han bildat. Man och kvinna sa skapa ingenting, det kommer förfölja dig resten av ditt liv. Kvinna och man satt klockan sex på morgonen med uppfuckade hjärnor, tänkte att måntimmen rest härifrån och kommer aldrig tillbaka. Vi sa farväl och ses imorgon klockan tre. Vilket helvete. Öl, vin och cigarettlukt tar över den naturliga kroppens doft och det är så trivsamt att leva detta missärliv. De tittar på staty de bildat och gråter i ren olycka, undrar ibland vad som gjorde att allt blev som det blev och när han berättar att han alltid har en bit i sin börs och att han svävat på moln de senaste gångerna jag stått bredvid honom. Vi flyttar nu, det är dags att byta ut den rosa himmelen mot något gråare och jag vill att du provar att bestiga allt mellan himmel och jord. Drömmarna har för länge sedan slutat fastna på näthinnan och det finns ingen vits att sova längre. Nu är det vackert.
jag tror inte på att det är grunden mamma
Reneé du är ett barn, rör dig i allt du fruktar. Det är svårt nu, den mjuka mossan under dina fötter har stelnat, dina fotsulor blöder men var inte rädd. Reneé måla din smärta på tunna ark av träd och slå dem så hårt du bara kan. Det är lika svårt att gå den säkra som den osäkra vägen och du får välja mellan att bli exakt som din mor eller dö ung men exakt som den du var. Att leva ett kort liv men leva det som du alltid velat leva det eller leva ett långt liv men låta det styras av hjärndöda demoner under ett skal som ger dig husrum och mat du önskar du inte behövde. Men Reneé du sa till mig du var redo att kämpa för detta nu och Reneé du sa det kändes svårt att veta att döden är så infernaliskt nära men att du ska försöka njuta och hoppa på konstens farkost. Att du ens fick tänka dessa tankar är ett så starkt tecken på att det är din tur nu, det är din tur att få leva livet på det vackraste av vis. Det finns ingen tid för ånger, det finns ingen tid för dåligt samvete. Vissla som den där gamla mannen i parken om du känner för det, blunda även om tusen par ögon söker din blick, gråt fast de lärt dig du borde skratta. De säger till dig Reneé det är bara en fas, snart kommer du växa upp och skratta åt allt detta och vara exakt som dem, du känner så mycket hat för att de säger det på ett sådant sätt som om det vore en lättnad för dig. Du känner en sådan sorg för dem för de har låtit sig luras och framför allt känner du en sådan rädsla för du inte vet om du kommer lyckas vara kvar i den fantastiska värld du lever i just nu eller om du kommer gå vidare och sedan inse vad du gjort.
Som det känns nu Reneé kommer du att dö hur du än gör, men snälla var inte rädd för det är så sagolikt vackert från mina ögon sett.
oktober
Att jag så gott som bestämt mig för att göra slut med honom för att min depression bara verkar bli värre och värre och jag inte längre vet vad som har med den och göra och vad som faktiskt är äkta men att mina bästa vänner sedan hämtar mig från den finaste pratstunden på länge med Emrik på hans balkong och du säger att du saknat mig fast vi sågs för två timmar sedan och du kramar mig och ser så himla lycklig ut över att se mig och jag får så himla dåligt samvete över allt jag kännt och planerat och jag går med händerna i fickorna och kan inte riktigt slappna av och någon frågar mig hur det är och jag säger att det är väl okej, du ser på mig sådär frågande och ler sedan så där som bara du ler och flätar samman din hand med min i min ficka och säger att du vill att vi ska skaffa en ateljé i ett annat land som bara är våran som vi ska måla i hela dagarna och att du har en målarduk där hemma som du aldrig anvät som du säger att vi ska måla på tillsammans och du säger hela tiden att jag är så vacker och sen lyfter du upp mig och vi kysser varandra och allt känns bara som världens finaste film fast att det egentligen inte är något speciellt alls och det är så fruktansvärt mörkt och jag kommer inte ihåg senast det stormade så här mycket och jag är bara så himlahimla glad för första gången på så himla länge. Ni tar 23.20 bussen hem och jag och Saga går till döbelnspark, hon säger att det var så himla längesedan hon var full och att det är så himla skönt och jag bara håller med och vi röker cigarett efter cigarett. Vi promenerar genom stan mot mig och går upp i min lägenhet för att sno vin av min pappa, han är vaken och full som alla andra fredagar och säger att han är hungrig, Saga föreslår banan och han säger att ja fan man kanske ska ta sig en banan och står och säger så himla länge att det var en bra idé och vi dricker upp halva vinflaskan men jag tänker att han inte kommer märka något imorgon ändå. Han säger godnatt och vi går ner och sätter oss på marken, lyssnar på jazz och pratar i vad som känns som fleraflera timmar om allt alltså verkligen allt och hon frågar om vi kan lägga oss på gräset och titta på stjärnorna och vi blir förvirrade över universum och hon försäkrar mig om att allt jag trott i flera månader inte alls är på det viset och jag känner bara en sådan lättnad. Vi går in till mig igen och dricker mer vin och pappa vaknar och kommer in i köket och är så himla förvirrad och säger att men herregud är ni vakna nu och jag skrattar lite och säger att klockan inte är så mycket och han ser bara helt chockad ut och säger att men för fan den är ju sex på morgonen och jag blir helt förvånad och svarar att den bara är halv två och han säger att men min väckarklocka ringde ju nyss och jag håller bara upp hans mobil som svar och Saga bara skrattar. Saga fixar till kojan i mitt rum och vi lägger oss i sängen och lyssnar på
Future Feminism av Anthony och bara lyssnar noganoga. Saga somnar i fotändan av sängen med alla kläder på och snarkar sådär fint så att man inte stör sig på det ett enda dugg och Tiana skriver till mig på facebook att
jag tror att jag känner något igen
jag försöker att gråta nu
det går sådär
hur känner du dig?
och jag svarar att allt är så himla bra men får lite dåligt samvete över att hon inte känner likadant och vi pratar länge och säger sedan godnatt och jag somnar lycklig till keaton hensons sorgliga sånger för första gången i mitt liv.
Jag går aldrig till skolan längre och har så gott som bestämt mig för att hoppa av och lära mig vettiga saker på egen hand och hålla på med saker som faktiskt betyder något. Mailar samtidigt med intresserade producenter från göteborg och planerar möten med dem senare i höst och funderar på att åka dit snart och bo hos min moster och bara sitta och skriva låtar och dricka kaffe på mysiga cafeér och läsa böcker och sakna vänner och möta nya människor på egen hand utan alkohol i kroppen. Går till jobbet för att överleva på något vänster och skriker tillbaka till arg moder som endast tänker på utbildning som utbildning och inte frågar vad jag vill och hur jag har tänkt utan tar förgivet att det har med hur jag mår för tillfället och lathet att göra men jag vet så väl att det inte är det det handlar om. Inser hur otroligt många nära vänner jag har som är så jävla vettiga och kloka och fina och brydda och jag känner bara att vad är det jag har gjort som är så bra att jag har fått detta tillbaka. Livet är så fruktansvärt fint men fortfarande är jag fast i sorgen och mörkret men lär mig mer och mer att acceptera det och njuta av det och använda det i antingen musik, konst eller poesins vägnar.
fjärde oktober
Inspirationen har flugit iväg så jag tänkte att ni ba kan fråga nå frågor ifall ni undrar över något, en liten frågestund helt enkelt även fast jag hatar hela grejen med frågestunder. Hej så länge!
26/8
Tänker att jag måste börja om så jag färgar håret mörkt fast jag sa att jag inte skulle färga det på längelänge. Bjuder bort ett halvt paket cigaretter och kramas med Alex.
på sistone
viker ihop exakt alla delar av alltihop och snörar på mig kängorna för att gå ut. Smäller igen dörren och tänker att förihelvete, le lite nu då. Går med snabba steg över ängen och saktar ner lite när jag kommer till motorvägen men jag stannar aldrig, jag går sakta över vägen och hoppas att det ska komma en bil men det gör det inte och en känsla av besvikelse/lättnad/ilska drabbar mig, kunde jag bara inte fått dö idag. Men åter igen, förihelvete. Jag springer i cirklar det fortaste jag kan på ängen. Låtsas som att det inte finns någon motorväg, låtsas som att jag aldrig existerat. Lägger mig ned och tänder en cigarett, två kvar, nejnejnej hur ska jag klara av denna dag på endast två cigaretter. Sätter mig upp och tittar än en gång mot motorvägen. Springer därifrån innan andra tankar intar min hjärna. I skogen tittar jag upp mot trätopparna, det blåser förfärligt mycket men det är skönt för det känns som om vinden tar hand om min ilska och på så vis slipper jag göra det själv. Jag sätter mig ned och tittar ut över vattnet, försöker gråta men det sitter så fruktansvärt långt inne. Inbillar mig demoner bland träden och pulsen ökar. Försöker lugna ner mig men paniken har redan slagit rot så jag springer genom skogar och hoppas att ingen är hemma när jag kommer hem. Hoppas att det ska finnas en litenliten livsgnista kvar när jag stängt dörren bakom mig.
Vi pratar aldrig längre, eller vi har aldrig pratat på riktigt egentligen. Det känns så fegt alltihop och det vi har betyder så mycket men så fruktansvärt lite och jag vet att du också vet. Det kommer nog en dag snart då exakt allting tar slut och jag vet inte om jag längtar eller fruktar.
I den andra staden är det ungefär som vanligt. Vi kramas och gråter och kysser varandra fast vi vet att vi inte får och dricker öl som varit i frysen lite för länge och skrattar och badar tillsammans i någon annans badkar och du säger att skolan aldrig varit menad för dig och jag önskar så innerligt att jag kunde hoppa av och hålla på med saker som betyder om dagarna och sedan när du är klar åker vi härifrån och klarar oss knappt i något annat land.
Jag vaknar klockan tio och packar ihop mina saker, du ligger kvar i sängen men sätter dig tvärt upp när jag går ut från ditt rum. Du omfamnar mig sådär bestämt som bara du kan och du gråter på min axel sådär som bara du gör och tillslut sätter du dig på golvet och ser så där hemskt uppgiven ut och jag vill inget hellre än att stanna kvar. Det känns som om jag står där i en evighet och bara tittar på dig innan jag böjer mig ned, kysser dig på pannan och går ut genom dörren.
23/9
En kväll orkar jag inte andas, en kväll orkar jag inte röra mig. Hatar dem för det är nu jag kan slappna av, det är nu jag kan tänka efter på riktigt, det är nu jag kan njuta av dessa känslor. Lyssnar på Jazz och röker mina cigaretter. Målar mina tavlor, skriver mina texter, sjunger mina sånger, sminkar mig och väljer kläder noganoga. Låt mig få göra det jag älskar innan det är för sent. Reneé låt mig sväva tillsammans och låt mig gå ensam i mörkret för jag trivs så jävla bra precis såhär. Lever på natten och upptäcker så mycket vackert. Reser till min kära och planerar ett nytt liv. Det är så tragiskt omöjligt alltihop. En dag i taget, en dag i taget. Det spelar ingen roll om jag dör imorgon.
18/9
Adjö Amelia
Tomhet är det enda som hörs Amelia, du vacklar mellan verklighet och fantasi. Målar livet som du önskar att det var dagarna i enda. Ditt rum består av stora tavlor lutade mot väggarna och i taket hänger linor med våta kläder. Man kan se dig sitta i fönstret om hösten och titta på fåglar som flyttar och om man tittar väldigt noga ser man att du innerligt önskar att du var en av dem. Din rullgardin är nerdragen när solen skiner, en slinga av ditt svarta hår lägger sig alltid över ditt vänstra öga och varenda gång blåser du bort den sådär obrytt. Amelia din hud är blek och dina händer är alltid iskalla. Du dricker ditt vin, röker dina cigaretter. Amelia du sover aldrig, du äter aldrig. Du har en madrass på ditt golv, du ligger ofta och tittar upp i taket, tänker att du säger adjö till någon du aldrig kännt, tänker att en regnig höstkväll säger du adjö i mörk rock, lyfter upp din väska och hoppar på ett tåg. Amelia ditt förflutna kommer alltid vara med dig, du reser men kommer alltid tänka tillbaka på det som varit och Amelia du kommer aldrig komma ifrån denna värld och Amelia någon kommer alltid leta efter dig. Amelia du kommer aldrig få vara ifred.
Syster i glas
En syster av glas står på ditt nattduksbord, varje kväll tittar du på en syster av glas och sluter sedan ögonen och önskar att du ska bli räddad av en syster av glas på ditt nattduksbord.
Kuliss
Vad har du lärt dig av dina bekymmer Laura, vad har du lärt dig av det mest avskyvärda livet hade att komma med? Skutta inte runt i trädgården om natten något mera, sitt stilla ned och titta på fåglarna över ditt sinnes överflöd och råka inte falla ned i avgrund, aldrig mera. Laura du känner ingenting numera och vad skulle du göra utan armarna runt din midja? Skrattet klingar just för att du är van och vad har du där att göra när du inte alls kan prestera? Stanna upp nu Laura och reflektera över vad världens plan för dig var och stanna upp nu Laura och stanna av. Finns det några flera? Laura du ser mer än någon kan förstå och vi vet så väl vad vi kan uppnå och Laura lyssna inte när de säger du måste stanna innanför gränsen och Laura lyssna inte när de säger att livet är en kamp. Laura gå iväg och kom aldrig någonsin tillbaka, Laura titta aldrig någonsin tillbaks. Smyg även fast det är grus och lyssna så jävla noga till vågornas brus. Spring trappa ned och trappa upp, Laura lyssna igenom dess kropp, tro och hopp och ta och be och ge. Laura hur fan ska du hinna med? Men Laura denna värld är bara en kuliss och någon sa till dig att bakom kulissen finns något mycket mer värdefullt. Kanske är du menad att leva i missär, kanske var allt tänkt att bli precis så här?
Snart döende
Oklart börjar bli klart och strävan efter livet du alltid drömt om tar så gott som kol på dig. Kollapsar i skolkorridor, blir tillsagd att slå dig ned. Blir frågad hur det egentligen är och du svarar att psyket börjat spöka men att det behöver ni inte bry er om, för jag trivs såhär. De kontaktar föräldrar och det blir ett jävla liv. Lämnar inte så mycket som en lapp innan ni tar varandra i hand och reser till okända platser. Efterlysta klär ni ut er innan ni beger er ut på gatorna. Sover i mörka gränder, stjäl bröd innanför stor rock och aldrig någonsin tar ni av er solglasögonen. Stryker omkring på pubar och hamnar i olika sängar varje natt men möts alltid på det vanliga stället dagen efter. Skaffar nödvändiga kontaker. Litar inte på någon, kedjeröker dagarna till enda. Glömmer bort hur det känns att vara nykter. Snart är ni döende men det gör inget för era liv var aldrig menat något annat.
''Om jag säger att jag älskar dig är det bara för att jag menar varje stavelse av dig”
Tiana
Varje ord är som om turkosa droppar fallit över dig. I sluttningen tar vi händer i händer och klockan halv tio säger du att du älskar mig. Vilar på stilla vatten och ror mot nya breddgrader, önskar att vi kunde ro hela vägen till Amerika. ’’Now these thoughts are hunting me, of how complete I used to be. And in this times that we’re apart, I’ll here this song that breaks my heart, and think of you.’’ I full fart utan bromsar lever vi som ingen annan i ett universum som inget annat.
Söndag
Gråter så mycket att pappa sparkar upp dörren för han tror jag tänker ta livet av mig. Säger upp mig från jobbet och önskar att jag glömt allt när jag vaknar imorgon. Idag behöver jag dig mer än någonsin.
14/9
Far hjälper mig upp för trapporna och jag säger att jag inte kan jobba imorgon. Nej det är lika bra att du säger upp dig från det där jobbet för du klarar ju inte av någonting, du måste ju förfan söka hjälp säger han. Jag vaknar klockan sju och börjar gråta, gråter så mycket att jag spyr. Känner mig så fruktansvärt svag. Jag skriver till dig att döden aldrig varit så nära som nu och att om vi reser kommer de hitta oss förr eller senare men om vi stannar kvar kommer vi dö. Vårt uppdrag verkar omöjligt eller avklarat och din pappa, vår vägledare är försvunnen. Han försvann och visste exakt vilka förödande konsekvenser det skulle få. Du svarar ’’det överraskar mig inte alls att vi känner exakt likadant’’
Far väcker mig klockan tolv och frågar om jag har ångest. Jag känner inget annat än ångest dessa dagar. När ska jag slippa behöva springa ifrån de som alltid springer bakom mig och när ska jag kunna ge dig kärlek på riktigt och när ska jag få gå med huvudet högt igen och när ska jag kunna gottgöra allt jag ställt till med och när ska jag äntligen få brännas ner till aska? Det är bara att bita ihop säger han som alltid och stänger dörren.
Inget finns kvar i en värld som denna så jag önskar mig varma händer runt urna, varma händer sakta sprida pulvret som blev kvar av mig över den vackraste av platser.
9/9
Du Laura, de säger ditt hår är en mil långt.
Du Laura, de säger din mor aldrig lämnar sängen.
Du Laura, de säger du går barfota hela vintern.
Du Laura, de säger dina läppar är blå.
Du Laura, de säger din lillebror drunknat.
Du Laura, de säger man ser dina revben genom din vita klänning.
Du Laura, de säger du varit borta en lång tid.
Du Laura, de säger man kan se dig om nätterna.
Du Laura, de säger det finns en gravsten med ditt namn på kyrkogården.
rakt fram baklänges
8/9
Involvera de tystas smaragder och trippa tyst över skadad kropp. Hänsynslösa demoner över vackert jordklot medan onda skratt leker tafatt bland skuggorna. För henne närmre, låt henne andas in låt dem vanära henne. Låt blanka vattenytor svälja det sista hon råda över. På marken ligger hölje av skändad kropp men för dig är det bara en vanlig söndag.
Lätta andetag besöker dina lungor, fönstret står på vid gavel och utanför har hela världen svimmat. Vrider till vänster och går igenom himlavalv.
Utanför universum känner du dig filosofiskt mördad, trevar efter fotfäste men fotlederna kapades av i Kilimanjaros myter.
Med kokain i kroppen vandrar Carmen genom trånga gränder. Ser på när människor drunknar sjungandes.
Sjukanmälda dagar.
5/9
Uppifrån kanske ner
Bleka blodådror slingrar sig längs med ångerfylld arm, skogarna ligger under vatten och utan en yta av gråfärgat damm är hennes steg de vackraste han stegat efter. Blåsig höstkväll i uppförsbacke går de hand i hand utan ett ord sagt.
6/9
Likt liknande
Du strävade efter en betydelsefull mening med livet men något tog tag och grävde ner dig under jord och höll dig fast i hundratals år likt ett uråldrigt träd. Ovanför dig sprang lyckligt barn, klättrade uppför dig, insåg och hoppade. Hoppade ner hundratals meter. I samma avgrund som du, ligger olyckligt barn nu.
6/9
Virvlar
Ett rum i hektisk stad har satt dig ned vid runt bord. Talar, spelar dig ett elakt spratt och du förstår att detta kanske är det sista runda bord du kommer sitta ned vid. Får dig att lyfta blicken. En gammal man sitter längst in i mörkt hörn, tänder en cigarett och möter din blick. Onda ögon fångar ditt sinne, får din skepnad att bli till aska. Virvlar över hektisk stad likt tunn cigarettrök virvlar.
fötter i högt vatten, en cigarett i din trädgård.
1/9
Gör mig vacker utan att jag egentligen vet varför men inser snart att jag är på väg ut på mitt nästa uppdrag. Rör mig utan att tänka. Far stoppar mig i dörren och låser in mig i lägenheten. Han säger du fattar väl att det är helt sjukt det du håller på med.
Vandrar omkring och tar in all världens tomhet, försöker bli klok på något och ser saker och ting ur annat perspektiv. Vandrar hela nätterna i mörk rock och lever endast på cigaretter. Vandrar så långt benen bär mig för att sedan ramla ihop under mörka moln. Blundar så länge jag kan och skrattar skriker gråter. Springer i evigheter och sover alldeles för få timmar.
Du ringer mig och säger att döden är nära. Jag vet min kära, jag vet så väl.
2/9
Sätter mig på bussen, låser upp tomt hus och röker cigarett efter cigarett. Du frågar om jag kan resa imorgon men vardagens alla tvång håller mig kvar. Längtar till helgen och äventyr. Sitter under bro med värdefull människa. Dricker vin, bygger karaktärer, tänker så fruktansvärt lika. Du anländer och är sådär otroligt tyst och jag undrar så mycket vad du tänker på. Vad tänker du på? Tänker att jag är så lyckligt lottad som får ha alla dessa fina människor omkring mig, tänker tillbaka och kan inte förstå att jag fortfarande lever. Äter alldeles för mycket om nätterna och blir tillsagd att vända tillbaka dygnet. Försöker försäkra honom. Blicken sjunker, mest riktad mot marken dessa dagar. Längtar till det blir ruggigt ute och planerar resor med Mika.
24/4
Vi pratar om Bob Dylan, om fina filmer och det finaste vi vet. Du röker Lucky Strike som jag och jag frågar om du vill ta en cigarett med mig på skolan imorgon, du svarar ''om jag inte är så jävla förkyld.''
vakna över oss, ovanför får jag ge mig av.
''Ordna till dina glesa testar, låna min kam och tvätta din trut. Dagen är slut. Festen är över fast alla festar, talet har tystnat fast alla talar. Döden tar fatt dig i dessa salar, håll andan en kort minut och smyg sen försiktigt ut.
Kan du förstå vad som här passerar? Fattar du vad det är som sker? Död är allting du ser. Hur du än grubblar och kalkylerar, hur du än frågar och söker minnas kommer den stunden att åter finnas. Gå härifrån, jag ber Låt bli - drick inget mer.
Res dig, se dig nu kring försiktigt! Gå bort till dörren som gapar ljus, Lämna ditt krus. Det som ska göras ska göras riktigt det som ska göras ska göras snarast. Gå dit där ljuset syns vara klarast glöm detta onda rus
Aldrig mer Antabus.'' - Cornelis Vreeswijk
kanske inom tid.
Det smäller i ytterdörren och någon kommer in i vardagsrummet med ledsna ögon, vi gör så gott vi kan för att trösta. Vi vaknar huller om buller på madrasser, kläder över hela golvet, lånar, allt tillhör alla. Någon orkar inte gå till skolan så vi säger sov gott och går ut i kylan, hand i hand till bussen. Någon somnar när vi några timmar senare kommer hem, någon går och handlar, någon pluggar, någon läser, någon jobbar, någon diskar, någon städar. Det är torsdag och alla virar in sig i filtar framför den lilla tven och ser på favvoserien. Det är fredag och vi bjuder över vänner för cigaretter, öl, vin. Det kommer en period av trubbel och för det mesta är alla lite irriterade men snart kommer våren och vi hoppas att det kanske löser sig. Någon blir kär i en annan, någon flyttar ut några dagar pågrund av ångest. Någon orkar inte med skolan riktigt och får arga vuxna över sig. Någon skrattar mest hela tiden. Vi spelar spel och kramas och någon sjunger godnattvisor för någon annan. Några pussas, någon tar hem en främling över natten och morgonen efter säger vi förvånat hej och kokar en extra kopp kaffe. Vi firar jul med varandra utan tillåtelse från familjen. Vi skrapar ihop pengar till en pizza och har kalasmiddag. Någon duschar, dörren står öppen och vi springer in och ut, ut och in på mornarna. Någon frågar hur många som vill ha ägg och någon kanske blir sjuk. Några bråkar om musikval en tisdagkväll och någon berättar om en kul händelse. Någon flyttar ut, någon flyttar in. Välkommen, välkommen åter. Någon hittar en gammal affisch hos sin farmor och hänger upp den på väggen. Någon har sin vanliga plats i vänstra hörnet på soffan, någon hänger mest i köket, några andra tycker bäst om balkongen. Vi tänder ljus varje kväll och någon läser upp en nyskriven dikt. Vi lägger oss på våra madrasser och lyssnar på någon bra ljudbok. Någon känner inte riktigt för det utan stannar istället uppe och pratar kärleksfullt med någon i timmar på telefon, någon som vi inte får veta vem det är, inte än iallafall.
24/8
Med och utan känslor, skriker utan anledning mitt på kyrkogård. Jag träffar min älskade och önskar att jag kunde skrika allt jag någonsin velat viska men jag skriver ner istället och förbannas av den egna rösten han svarade med så äkta men så tyst och allt kommer så jävla onaturligt och jag kanske bara låtsas och tror och önskar men egentligen har jag inte en enda aning av vad som händer. Skulle vilja åka iväg och lära känna på djupet, på riktigt. Men ingenting är på riktigt nu för tiden och jag förbannas av andar på sten, de ler mot mig och jag flyttar in i en annan. Säkert mörker och ljus och fyfan vad jag hatar. Inbillar rörelser hos den egna älskar hos den andra. Jag vandrar mellan de olika och bedövar så ofta jag förmår, vill kanske bli bättre vill kanske inte ett enda dugg. Jag ifrågasätter vinden och önskar död åt solen. Försöker le mot månen men ser egentligen inte någon anledning. Lyssnar inte äkta längre och vantrivs, trivs på samma gång. Inser mitt usla. Hatar hela existensen av det mitt emellan. Försöker åstakomma så mycket, lyckas med så lite. Om jag ska vara ärlig så vill jag inte alls längre och det är så fruktansvärt skönt men jag lyckas så ofta falla ned i det förfärliga ytliga men det finns inget säkert och kanske är det lika bra? Förvirrad letar jag i badrumsskåpen, förvirrad får jag arga samtal jag inte förstår något av, förvirrad kliver jag upp på lördagmorgon och går till jobbet. Gå inte i närheten, snälla för allt i hela jävla världen gå inte i närheten. Men varje gång går han så jävla nära och i den sekunden kan jag inte komma på en anledning. Jag är tyst och går mest hem från allt jag älskar. Ger blickar, får blickar. Skymtar gryning under rullgardin. Iaktar hennes rörelser och vill försvinna förevigt för jag vet att han skulle göra vad som helst för att byta ut det han knappt har mot allt han hade.
artonde augusti
drack röd sprit, rött vin. Cyklade hem genom rondeller med bra vän på pakethållaren. Känner en hand på min axel, går långsamt. Cigarettpaket i mina händer, sitter på balkongen i timmar, räknar stjärnor. Tänker olycksår, trettontrettontretton. tjugotvå tjugotvå ge mig något, något som går att lita på. AlexAlexAlex du vet väl vad som händer? händer i händer tag tag i tag. Laura kommer ständigt upp i mitt huvud, vem är denna Laura? Jag vet inte. Kysser alla som går att kyssa, öppnar ny vinbox springer över vinden springer över till min bror. Ser framför mig död kropp i snara. Ser framför mig lycklig svala i dvala, ser framför mig mjuk kropp, ser framför mig annan sort av mänsklig kontur tänker mig en syn som skulle få mig tänka annat. På andra på det, söker efter detta svar, tänker mig en vacker död tänker mig en lycklig död tänker mig ett träd i öknen tänker mig en sorglig blomma tänker mig vitt i rum tänker mig vatten i brun tänker mig dig i soligt sken tänker mig regndroppar på fuktigt ben tänker som en annan, känner gren. Hoppar jämfota mellan liv och lust hoppar. Skriver ner skriver upp skriver på. Vit skulptur i blåst. Regnar kursivt. Vitt svart blått. Tysta melodier. Aska under äng aska är hans kropp. Död. Liv. Vad handlar allt om? Tänker om funderar tar in. Tänker oss. Vad vet man? Livshotande. Hav, drick några droppar om havet dig vill sluka. Det blixtrar stäng ögonen, släpp ut ljus skin aldrig mer, snälla skin aldrig mer. kryper går haltar. Älskar. Fryser svettas andas. Faller ihop faller ihop. Berg djup. Grund, finns det någon grund. Hatar skrattar. Ligger ned står upp. Går mot tomt mot fullt går mot natten mot dagen och allt som är runt, omkring och vad fan vet man
"aint got no father, no mother. Aint got no children, aint got no sisters or brothers."
Vaknar halv fyra på eftermiddagen äter frukost till middag och cyklar till döbelns för att spendera övningstimmar med Rasmus. Går vindvägen till pappa, sitter i fönstret och tittar ned på fulla människor som stapplar förbi. Dricker litervis med solhavre och röker nästintill ett helt paket cigaretter om dagen. Lyssnar mest på sorglig musik och mår dåligt av nervositet inför måndag. Letar bevis på något som skulle förgöra mig ifall det var sant. Längtar efter Alex alldeles för mycket. Drömmer om att bo i en liten lägenhet i Paris, röka i fönstret, dricka rödvin mest hela tiden och äta frukost på något fint café på andra sidan gatan. Längtar till mitt livs nästa äventyr och längtar till då jag vet mer om vad som hända skall eller händer gör.
