Eva Reneé

Att jag så gott som bestämt mig för att göra slut med honom för att min depression bara verkar bli värre och värre och jag inte längre vet vad som har med den och göra och vad som faktiskt är äkta men att mina bästa vänner sedan hämtar mig från den finaste pratstunden på länge med Emrik på hans balkong och du säger att du saknat mig fast vi sågs för två timmar sedan och du kramar mig och ser så himla lycklig ut över att se mig och jag får så himla dåligt samvete över allt jag kännt och planerat och jag går med händerna i fickorna och kan inte riktigt slappna av och någon frågar mig hur det är och jag säger att det är väl okej, du ser på mig sådär frågande och ler sedan så där som bara du ler och flätar samman din hand med min i min ficka och säger att du vill att vi ska skaffa en ateljé i ett annat land som bara är våran som vi ska måla i hela dagarna och att du har en målarduk där hemma som du aldrig anvät som du säger att vi ska måla på tillsammans och du säger hela tiden att jag är så vacker och sen lyfter du upp mig och vi kysser varandra och allt känns bara som världens finaste film fast att det egentligen inte är något speciellt alls och det är så fruktansvärt mörkt och jag kommer inte ihåg senast det stormade så här mycket och jag är bara så himlahimla glad för första gången på så himla länge. Ni tar 23.20 bussen hem och jag och Saga går till döbelnspark, hon säger att det var så himla längesedan hon var full och att det är så himla skönt och jag bara håller med och vi röker cigarett efter cigarett. Vi promenerar genom stan mot mig och går upp i min lägenhet för att sno vin av min pappa, han är vaken och full som alla andra fredagar och säger att han är hungrig, Saga föreslår banan och han säger att ja fan man kanske ska ta sig en banan och står och säger så himla länge att det var en bra idé och vi dricker upp halva vinflaskan men jag tänker att han inte kommer märka något imorgon ändå. Han säger godnatt och vi går ner och sätter oss på marken, lyssnar på jazz och pratar i vad som känns som fleraflera timmar om allt alltså verkligen allt och hon frågar om vi kan lägga oss på gräset och titta på stjärnorna och vi blir förvirrade över universum och hon försäkrar mig om att allt jag trott i flera månader inte alls är på det viset och jag känner bara en sådan lättnad. Vi går in till mig igen och dricker mer vin och pappa vaknar och kommer in i köket och är så himla förvirrad och säger att men herregud är ni vakna nu och jag skrattar lite och säger att klockan inte är så mycket och han ser bara helt chockad ut och säger att men för fan den är ju sex på morgonen och jag blir helt förvånad och svarar att den bara är halv två och han säger att men min väckarklocka ringde ju nyss och jag håller bara upp hans mobil som svar och Saga bara skrattar. Saga fixar till kojan i mitt rum och vi lägger oss i sängen och lyssnar på Future Feminism  av Anthony och bara lyssnar noganoga. Saga somnar i fotändan av sängen med alla kläder på och snarkar sådär fint så att man inte stör sig på det ett enda dugg och Tiana skriver till mig på facebook att