om ni har något att säga/fråga
när ensam om natten
24/11 - elände
23/11
inget att kalla hem
Det är svårt att ena dagen vilja ta sitt liv för att sedan andra dagen vara lyckligare än någonsin och det enda som krävdes var en sång från det förflutna.
Du är i knipa kära broder och jag vet att det kommer bli svårt en tid framöver. Jag grät på bussen och utanför din dörr på grund av bilder i mitt huvud men nu sitter du här bredvid mig och jag känner ingenting annat än den tryggaste trygghet.
Det finns ingen familj längre och det finns ingen lycka i husen sex kilometer emellan. Det fascinerar mig hur något lyckligt kan bytas ut till misär på sekunder och du säger du ska slå ihjäl honom om jag är inblandad och du frågar dig varför han inte öppnar sin dörr, men utom all förtvivlan förstår jag. Ingen kan tänka klart.
Ingen kan tänka klart ochdet har blivit någon slags incest mellan alla jag känner och jag tar emot all kärlek jag kan hitta fast jag egentligen inte alls vill. Du ber mig att hålla om dig och jag gör det bara för att jag inte vet om jag får hålla om någon någonsin igen.
Jag tittar på barnfilmer och låtsas att jag rest tillbaka i tiden, det enda jag har lärt mig är att fly men hela tiden påminns jag om hur fruktansvärd verkligheten är och jag tvivlar så in i helvete. Jag tvivlar på att det är värt det, är det värt det?
21/11
lite som det är och inte alls är
Det handlar om att inte dölja, det handlar om att inte lägga någon kraft i. Det handlar om att jag är exakt som alla andra och därmed lärt mig att man inte kan göra vad som helst eftersom att någon sade det till mig men fortfarande är det förbjudna det vackraste som finns och fortfarande är något rått hemskt och äkta något mycket mer värdefullt än det censurerade torra och stabila.
Det handlar om ett ocensurerat tillfälle när vi röker på i en ring och om en stillbild från en film vi är med i. När du skriker på balkongen och jag tror du förvandlats till något annat och när jag frågar om du ska ta det lugnt nu som du lovat men att du bara skrattar och säger att du ska bli en i 27-klubben. Du ljuger lite för ofta än du borde och jag ser att du blir ett med drogerna men jag vet att det är detta allt handlar om, vi är så lika du och jag och det är ju inget konstigt egentligen.
Det handlar om en kväll då jag byggt upp en bild i mitt huvud som alla andra gånger och jag går lycklig till din lägenhet men inser när jag kommer dit att det inte finns någonting att vara lycklig över för det är alltid så fruktansvärt obekvämt och jag vill helst bara springa ut därifrån och vi lägger oss tidigt och jag stänger inte ögonen för att jag önskar att du snart ska öppna dina och jag vill inget annat än möta din blick och jag vill ingenting annat än att du ska visa vad du känner och säga vad du tänker men jag vet att det aldrig kommer hända för istället blundar du och flyttar närmare, närmare och allt slutar med att vi har sex, exakt som alla andra gånger och nu då? Jag ligger vaken till klockan halv tre och bara tittar på dig och undrar vad som finns inuti. Det är dags för mig att gå nu.
Och ni gör slut och jag frågar dig medan vi vandrar varför och du säger du varit fruktansvärt dum och att du också insett att du tycker om både kvinnor och män och att du kanske vill prova på det ett tag nu. Jag blir glad för att du säger saker du aldrig säger till mig annars och vi snor ätbara ting och går hem.
Jag utmanar mig själv varje morgon att inte äta något på hela dagen, det går bra till natten kommer och sedan äter jag ihjäl mig och vill bara gråta för att jag inte står ut med något men sedan skärper jag mig, tar en cigarett och sover. lite så.
Klockan är halv tre och jag tänker sova eftersom jag ska till skolan men du säger du lagat mat och att jag borde hälsa på, så jag smyger ut och åker iväg. Vi röker på under köksfläkten och ser på upp till kamp. Och jag smyger hem igen precis innan huset vaknar som så många andra gånger och går till skolan utan att ha fått en blund.
viola på skärvor av krossad filosofi
Natt.
Dödar på grund av för starka färger i för svagt ljus och när kommer frälsningen?
Undviker döden så gott det går och vaknar aldrig innan tre. I mitt rum står man efter man, alltid okänd och jag kan aldrig somna innan fem. Du sa du skulle ta det lugnt från och med nu och jag hoppas att jag kan lita på dina ord, för jag tror att du är den vackraste jag vet. Vi köper cigaretter och proppar fickorna fulla med stöldgods.
Jag glömmer bort vem jag är, ifall jag någonsin vetat. Söker efter ondska och kärlek på samma gång men inser att det är en omöjlig uppgift. Undrar hur detta något kommer att se ut om en längre tid men ärligt talat tror jag inte att det finns någon framtid men jag är inte rädd, varför är jag inte rädd?
Njuter av smärtan och jag vet att snart går det överstyr, någon kommer slita med mig till hemska ställen men lyssna inte på vad jag har att säga för allting är bara en ondskefull dröm.
Sluta kyss mig. Tänker på vad du blivit och vad du var, tänker på allt du höll inom dig och som jag aldrig kommer att få veta.
Framkallar änglar i mitt rum som får mig att våga stänga ögonen, ser inte ljuset på fyra dagar och förlorar mitt jobb. Sju månader till flykten och jag börjar säga upp kontakten med allt fler. De som nu är kvar kommer snart avverkas en efter en.
Domedagen är nära och den enda räddningen skulle vara att världen gick under. Jag önskar att världen går under för den är så fruktansvärt trasig ändå.
Jag gick ensam i svart mörker och i ett tidigt ögonblick kunde ingen se mig. Ingen människa på denna jord visste var jag var eller vad jag gjorde och jag tror att det var det vackraste ögonblicket.
Dag.
02.05
5/11
Vad ska du göra nu Amelia? Vad i hela helvetet ska du göra nu? Det är minusgrader på ditt rum, om sekundrar fryser du ihjäl. Du har ett foster under ditt skinn och det gör så fruktansvärt ont. Ett barn växer inuti och vad ska du nu göra? Två liv i samma kropp och du tänker ta död på det ena, eller varför inte båda två?
Blåmärken över hela din kropp och du kan inte längre stå på grund av smärtan i din rygg och dina revben. Du sover fler och fler timmar per dygn och jag tror att du snart aldrig vaknar igen.
En du kände dog i sin säng häromdagen och en du kände kommer fråga dig varför.
Jag tror att det är dags nu Amelia. Det är dags att lyfta för att aldrig landa.
14.44
november strävan
Vi gör slut och jag får svårt att se dig i ögonen på något äkta slags vis men å andra sidan så märker jag ingen stor skillnad bara för att för mig har det känts oäkta exakt hela tiden.
Försök att inte gråta nu, försök att aldrig gråta mer. Det blir bara jag från och med nu och jag intalar mig själv att det räcker så. Tänker att jag får mer tid till projekt, till mig, till mitt. En sömnlös natt mittemellan och det är så äckligt varmt. Känner att det kommer bli rätt skönt, att slippa alla socialt inkompetenta konversationer och tråkiga möten men jag vet att det ändå kommer att bli fler för du försvinner inte, inte nu och inte snart. Du är kvar men jag kommer vara frånvarande, det kommer kännas mer hopplöst än någonsin förut och det enda som kommer höras är min ångest.
Klockan halv fyra likt alla andra nätter, springer andar på min vind och jag ligger blickstilla och vågar inte öppna ögonen. I mörkret under mina ögonlock dansar flickor och jag ser mig själv hoppa ned mot svart grund för att i intet bli förlorad.
Nu finns bara ångest. Ingenting annat än ångest.
/
Vi dricker vin och hånglar, somnar på bussen och vaknar längst bort på Röbäck av att en snubbe med får-kostym skakar liv i oss. Liftar tillbaka mot staden och får öl av några glada. Väl hemma somnar vi med händerna sammanflätade. Det är så lustigt alltihop.
/
04.43 och jag tänker på tidigare idag när mamma sa att hon vill jag ska göra ett pissprov då hon misstänker att jag går på droger mestadels och att det är anledningen till skolavhopp och dylikt. Det enda jag får ut av detta är mer bekräftelse på att samhället är ett skämt.
Jag vill att du lämnar mig nu. Lämnar mig åt mig själv.
/
Hånglar med de flesta när natt börjar bli till morgon på verket och jag vill aldrig någonsin åka hem för nu är det vackert och nu spelar ingenting någon som helst roll och det är dålig musik men det gör inget för alla dansar lika mycket ändå.
/
Smyger ut mitt i natten och går i skogen bara för att jag tycker att jag förtjänar paniken jag vet kommer uppstå, kommer in och röker i mitt fönster och hoppas att mamma inte ska vakna av lukten.
