november strävan

Vi gör slut och jag får svårt att se dig i ögonen på något äkta slags vis men å andra sidan så märker jag ingen stor skillnad bara för att för mig har det känts oäkta exakt hela tiden.

Försök att inte gråta nu, försök att aldrig gråta mer. Det blir bara jag från och med nu och jag intalar mig själv att det räcker så. Tänker att jag får mer tid till projekt, till mig, till mitt. En sömnlös natt mittemellan och det är så äckligt varmt. Känner att det kommer bli rätt skönt, att slippa alla socialt inkompetenta konversationer och tråkiga möten men jag vet att det ändå kommer att bli fler för du försvinner inte, inte nu och inte snart. Du är kvar men jag kommer vara frånvarande, det kommer kännas mer hopplöst än någonsin förut och det enda som kommer höras är min ångest.

Klockan halv fyra likt alla andra nätter, springer andar på min vind och jag ligger blickstilla och vågar inte öppna ögonen. I mörkret under mina ögonlock dansar flickor och jag ser mig själv hoppa ned mot svart grund för att i intet bli förlorad.

 

Nu finns bara ångest. Ingenting annat än ångest.

/

Vi dricker vin och hånglar, somnar på bussen och vaknar längst bort på Röbäck av att en snubbe med får-kostym skakar liv i oss. Liftar tillbaka mot staden och får öl av några glada. Väl hemma somnar vi med händerna sammanflätade. Det är så lustigt alltihop.

/

04.43 och jag tänker på tidigare idag när mamma sa att hon vill jag ska göra ett pissprov då hon misstänker att jag går på droger mestadels och att det är anledningen till skolavhopp och dylikt. Det enda jag får ut av detta är mer bekräftelse på att samhället är ett skämt.

Jag vill att du lämnar mig nu. Lämnar mig åt mig själv.

/

Hånglar med de flesta när natt börjar bli till morgon på verket och jag vill aldrig någonsin åka hem för nu är det vackert och nu spelar ingenting någon som helst roll och det är dålig musik men det gör inget för alla dansar lika mycket ändå.

/

Smyger ut mitt i natten och går i skogen bara för att jag tycker att jag förtjänar paniken jag vet kommer uppstå, kommer in och röker i mitt fönster och hoppas att mamma inte ska vakna av lukten. 


Kommentarer
Postat av: Lilly

Känner igen mig i det du skriver om att göra slut. :(

2013-11-05 @ 22:59:55
URL: http://babydollsugardust.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0