inget att kalla hem
Det är svårt att ena dagen vilja ta sitt liv för att sedan andra dagen vara lyckligare än någonsin och det enda som krävdes var en sång från det förflutna.
Du är i knipa kära broder och jag vet att det kommer bli svårt en tid framöver. Jag grät på bussen och utanför din dörr på grund av bilder i mitt huvud men nu sitter du här bredvid mig och jag känner ingenting annat än den tryggaste trygghet.
Det finns ingen familj längre och det finns ingen lycka i husen sex kilometer emellan. Det fascinerar mig hur något lyckligt kan bytas ut till misär på sekunder och du säger du ska slå ihjäl honom om jag är inblandad och du frågar dig varför han inte öppnar sin dörr, men utom all förtvivlan förstår jag. Ingen kan tänka klart.
Ingen kan tänka klart ochdet har blivit någon slags incest mellan alla jag känner och jag tar emot all kärlek jag kan hitta fast jag egentligen inte alls vill. Du ber mig att hålla om dig och jag gör det bara för att jag inte vet om jag får hålla om någon någonsin igen.
Jag tittar på barnfilmer och låtsas att jag rest tillbaka i tiden, det enda jag har lärt mig är att fly men hela tiden påminns jag om hur fruktansvärd verkligheten är och jag tvivlar så in i helvete. Jag tvivlar på att det är värt det, är det värt det?
att vad är värt vad? eller va? vadå
