nu är det svårt att skilja på död och liv.
sluta kyss mig.
En dag i natt slutar djävulen att skratta, det är midnatt mitt på dagen och ett äckel gör piruetter i rött ljus till hög musik. Sluta kyss mig. Ark av konst slocknar mot väggar av papper. Broar vinglar omkring i tom dimma och jag noterar barn i mörka rockar. Noterar dig i svart dress, svingar över djup av grund.
Hjärtan pumpar rädsla, noterar.
vissnande blad är du i vinande vind. Vaka vaksamt över mig när jag sover. Vi lider elva, endast elva mil ifrån och ditt hår blir grått men jag får bara föreställa mig i drömmen. Blind broder ser med handskar, jag är säker på att vi möts. Inte här och inte nu, men bortom och utanför och sedan.
Frukta ej min död, frukta ej min fruktan. Stanna i längtan runt omkring.
Självmordsbenägen fågel i utbuktat syne. Missärliv i det vi kallar hem.
Rakt fram eller höger mot kanske det vi kallar döden.
Skisser av jag vet ingenting utom livet bortom.
Det är kallt nu, ingenting att kalla hem finns i ruiner och sex månader av dold kärlek eller drägg på dansgolv på en ö så långt borta.
Tvåtusen trasiga löv hemifrån, du kastar ut mig.
Överflöd av sinnen, decimetrar ned i jord.
Kommentarer
Postat av: jejj
Du skriver vackert men stavar inte så bra. Det är störigt
Svar:
Eva Klara
Postat av: a
Till dig ovan: det finns inte ett enda stavfel i detta inlägg, och har inte märkt något tidigare heller?
Postat av: M
Du skriver helt fantastiskt. En sådan talang för att förmedla känslor stöter man inte på ofta, låt den inte försvinna.
Svar:
Eva Klara
Trackback
