Det skrider någon över vattnet, det är så mörkt.
Vi planerar nya resor medan vi är mitt i en annan. Vi köper cigaretter och åker spårvagn till okända platser. En blåsig natt står vi högt uppe på en klippa ute vid havet och skriker med armarna upp mot universum. Vi kan inte se en enda levande varelse och det var längesedan jag kände mig så fri. Det becksvarta mörker tillsammans med havet och blåsten får mig att rysa och jag önskade just då innerligt att vi skulle missa den sista spårvagnen tillbaka till verkligheten.
Min önskan gick i uppfyllelse men sekunder senate dök det upp en man som körde oss hem. I efterhand tänker jag att jag kanske missade en ledtråd till vårt uppdrag och att det kanske var meningen att vi skulle bli kvar.
″På natten är himlen blå
som om de sovande människorna
renar den med ljuva drömmar.
På dagen är himlen grå
som om de vakna människorna
förgiftar den med vrede
i vakna vredestankar.″
″Finn något
i allt du skådar
och skåda väl.″
″Alla tycks tänka efter
när vi berättar om vår värld.″
″Sillhuetten av en klippa i mörk blåst. Vi sträcker upp armarna, blundar, känner världen i dess blekhet och guds ljus över vattnet för oss närmare en plats så långt borta.″
Kommentarer
Trackback
