you knew nothing but time

 
Ingen kysser mig,
alla kysser masken
jag gömmer
mitt ansikte
inunder.
 
Jag gör kartor
att gå
vilse på.
 
Jag lever utan kärlek
att glädjas över.
 
Jag förnekar det
obebodda inre
jag lever
inuti.
 
Jag utvecklar
ett så starkt
hat
till allt jag
en gång
älskat.
 
Går naken genom kyla
och låtsas
jag är någon
älskvärd.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0