jag kanske går under jorden.

''Skulle vilja säga farväl till världen, men om du dör försvinner du inte, kall och borttinad ligger du under jord, men i samma stad och under samma mark som du förut vandrat på. Vad är meningen med att leva om det inte blir någon skillnad från detta frågade du mig, och vad är meningen med att dö om jag fortfarande blir kvar på samma jordklot?'' 
 
Jag har aldrig svar på det du frågar mig. 
 
 
Jag vill inte ha er längre, aldrig mer vill jag skänka er ord, aldrig mer vill jag se in i er pupill, faktiskt aldrig mer. Bara för att ni förintar det jag håller allra kärast och bara för att ni skänker glädje åt en annans död. Bara för att ni gör mitt liv fruktansvärt svårt att genomlida, bara för att ni skänker sorg i fem människors bröst. Bara för att ni förstör honom ännu mera. 
 
''Du förtjänar det'' slutar aldrig eka i mitt huvud. 
 
Allt handlar om honom, allt handlar om att rädda hans liv, exakt allt kretsar runt något som jag inte har någon makt över. Det finns ingenting jag kan göra nu när jag redan gjort allt. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0