Eva Reneé

Du är hos mig en stund men flyr så fort du får chansen eftersom du glömt hur hemskt allting egentligen är och för att du får uppleva botten av min existens och för att du blir rädd. Jag tror att du blir rädd och du får mig avundsjuk, för du flyr till öppna famnar och till glädje men du lämnar mig i helvetet där det enda jag har är tid jag inte vill ha och människor som får mig känna lust till döden och en trasig familj, kyla, blåst. 

 

Jag har det mesta men allting är så trasigt att jag tvivlar på om det är värt något längre. 

 

Jag skulle vilja ge så mycket men först måste jag kunna ge till mig själv.