Eva Reneé

Går igenom medan jag drar med mig, önskar när jag vet exakt. Det är misär precis som alltid den senaste tiden men jag är för lycklig för att kunna glädjas.

 

Fastar i tre dagar och dricker sedan procent utan att må dåligt, tänker att jag kan fortsätta hur länge som helst.

 

Ljuger.

 

Mår dåligt över att må bra och längtar till ångesten hälsar på, njuter av de få stunder och försöker hålla fast vid. Kan inte skapa något i detta mående.

 

Överväger.

 

Kyss mig,

sluta aldrig kyssa mig.

 

Har dig inuti men äcklas av mitt eget, försöker hitta tillbaka till döden.

 

Jag vet aldrig vem jag är och jag förlorar oss och det vi någonsin haft.

 

Erkänner.

 

Jag vet att du är förlorad, du är inte hög nu men du förstår inte den enklaste av meningar och vad kan jag nu säga?

 

Jag kan inte rädda dig.

 

Flyr så långt bort det går, röker bort mig själv fast jag vet att jag redan är förlorad.

 

Övertygar.

 

Glädjen förgör mig och får mig att tro att allt är okej, ingenting jag gör är någonsin okej. Jag vill att du förstår det, jag vill att du inser det.

 

Förtär mig i det finaste av porslin och ge mig kunskap jag aldrig kan lära.

 

Rädslan.

 

Frukta mig inte, ta mig som de enklaste av ord och säg vad du alltid velat säga, säg det jag alltid velat säga dig. Befria mig från allt det jag någonsin varit fängslad i och glädja mig med den ömmaste av beröring.

 

Vilja.

 

’’Du kan inte komma härifrån, du förstår väl att du är fast precis just här många långa år till, du förstår väl att inga av dina drömmar kommer bli verkliga, du förstår väl att du är något ingen någonsin kommer skänka sin blick åt?’’

 

Bekräftelse.

 

’’Klara, du behöver hjälp.

Klara du har blivit som orden.

Klara dina andetag blir tyngre.

Klara din själ är av is.

Klara du kan inget känna längre.’’

 

Ovetande.

 

Ingenting är av något äkta, lyckan kan inte komma på sekunder, hela din existens är en vision av en förvrängd verklighet.

Du lånar min tandborste fast att vi inte är tillsammans längre och vi älskar samtidigt som du bokar in fika med en annan och du frågar mig varför vi gör som vi gör men jag kan inte svara och du frågar mig vad jag tänker på men jag har inget att säga just för att jag låtsas att du är en annan, men det kan jag ju inte berätta. Hela mitt rum luktar som du och jag kan inte vara där på två dagar för att jag mår så jävla illa av allt som har med dig att göra.