''I was so afraid of the night, You seemed to move through the places that I feared. You lived inside my world so softly, Protected only by the kindness of your nature.''
Somnar klockan fem till Antony & The Johnsons, vaknar klockan halv tre med sorg i blicken. Bättrar på det gamla sminket, cyklar under grå himmel och bestämmer träff med en fin vän. Allt är så vackert men så himla sorgligt. Ser på Laura, vakar över fåglar från öppet fönster. Tecknar i tomt block, fyller ark efter ark med osammanhängande skrivstil. Längtar efter honom. Lessnar på barndomsvänner, saknar man på andra sidan jordklotet. Klipper hår i utbyte mot cigarettpaket och städar trapphus med Bach på hög volym. Anna knackar mig på axeln och säger att rektorn vill att jag framför två låtar ettornas första dag, jag tackar ja och börjar genast panika över vad fan jag ska sjunga. Läser dikter i massvis och kräver alkohol, men stoppas av mitt eget löfte. Sätter upp stulna bilder på vit vägg och stirrar i timmar. Sover med tänd lampa eftersom min rädsla för mörker växer sig större. ’’Du behöver inte leva som en luffare, du är ju ingen luffare. Det är som ingen stil på det hela’’ Säger far stående på tröskeln, stänger dörren och lämnar mig oförstående och med tankar om att jag trivs så som jag lever.
Kommentarer
Postat av: felli
jag saknar dig fina!
Svar:
Eva Klara
Postat av: Tiana
och jag antar att du hade rätt det du sa på spårvagnen i Göteborg. "I slutet av sommaren..." men jag älskar dig och jag saknar dig och trots att det kan vara skönt att vara ifrån varandra ett tag mår jag egentligen inte bra av det, man ska inte tänka vad som kan vara bra för en, man måste känna, inte bry sig om logiska slutsatser.
Trackback
