Ibland är det ju kul att dela tankar så jag skaffade en ny blogg som jag bara kommer uppdatera när jag känner att jag åstadkommit något av värde.
Detta är inte alls kul längre för jag får inte ur mig något betydelsefullt och alla gör bara samma saker på dessa bloggar. Så jag säger farväl till dess att jag fått nya idéer som jag vill dela med mig av.
Farväl
Jag har haft många dåliga dagar på sistone och därav har inget kreativt blivit gjort.
Kommer tillbaka inom sinom tid.
Så länge kan ni väl ställa frågor på min
ask.
Hör aldrig av dig för jag svarar ändå inte som jag brukar och försök inte hitta mig för nu finns jag ej mer.
Jag tror jag slutar detta här, för jag kan inte längre. Tack
Alltså det finns inte ens ord över hur kul denna nyår var. Helt stört braaaaa det ska vi göra om!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag skänker tanke åt tanke och undrar vad jag skulle vilja göra härnest.
Först skulle jag vilja skaffa en krukväxt, bara gröna blad eller så. Det blir nog inte så svårt.
Sedan skulle jag vilja få tag på maffiga gardiner till mitt rum på döbelns, och byta ut min säng till en mindre men det kan vänta.
Sedan skulle jag vilja sända ett slags tecken åt den där fina vid bageriet men det lär inte bli av för tro, det skall man icket ser du.
Hm.
Sedan skulle jag vilja lära mig finurliga meningar som slipper ur mig till exempel när det är föräldrabråk i luften, vackra finurliga meningar för att sakta bota människor.
Sedan kanske jag skulle vilja ha ett fönster med fönsterbläck vars färg har börjat flagna och utanför finns en fin gata man kan titta ned på.
Vad vill jag mer.
Jo, jag skulle vilja att min kropp smalnade av och att min rygg visade sig likt den gjorde förut, men jag måste först blir snällare med mig själv så att det går rätt till.
ehm
Jag skulle vilja att den gången jag låg utmattad i soffan samtidigt som trollkarlen från oz visades på tven och jag blandade ihop verklighet och film något fruktansvärt och hörde min egna röst säga repliker fast jag aldrig sett filmen förut, jag skulle vilja att den stunden varade längre än vad den gjorde.
och mer då,
jag skulle vilja slå näven i bordet och faktiskt lära mig piano i snabbare takt än vad jag gör.
Jag skulle kanske vilja skaffa nya vänner eller vara ensam frivilligt längelänge igen, för jag har börjat tycka att det är fruktansvärt trivsamt, att skänka tanke till sin tanke och faktiskt göra något av det man skulle vilja göra härnest.
Lite sådant skulle jag nog vilja göra.
Jag var arg på livet och dess hopplöshet men jag panikade aldrig, jag panikade aldrig över valet mellan liv och död utan valde varsamt i lugn och ro över en kopp kaffe. Vi får väl se framöver.
Mår jag inte bättre på denna planet snart har jag ingenting här att göra och kan lika gärna åka någon annanstans, sätt mig inte på psyke för att lära mig tolerera världen. Jorden är bara ett enda ställe, försök inte lura mig med massa olika länder och städer. Döden är det färdmedel som är på riktigt, för det fanns innan vi byggde fordon att åka i cirklar med.
Men en dag sa han att han inte tålde att röra vid mig och jag skrek, fy fan vad jag skrek. Jag skrek ända till du grät men jag hade ingen anledning att trösta så jag gick ner för trapporna men visste hela tiden att vi snart skulle ses igen.
Om du lämnar mig i vetskapen om att det är mitt fel att ingenting blev som det egentligen var under det osäkra. Men att jag inte bryr mig för att jag just när jag får veta, umgås med min skyddsängel. Jag undrar hur du kan fråga om vi ska umgås och sedan bli förvånad när jag ungefär säger att jag hellre dör.
Jag sa farväl till min katt och stod i hörnet och rökte, stormen höll min anda mot min vilja och innanför avlångt fönster tände du ett ljus och hade köttätande växter i tankarna.
Mer än så tänker jag inte på.
Du flyttar tillbaka och jag tror inte jag kan vara gladare än de stunder du går omkring nere i köket och spelar dina låtar eller när vi går på stan tillsammans och du köper cigaretter och känner hon som jobbar i kassan lite och säger till henne att det här är min syster, hon heter Klara och när vi går ut undrar jag varför du alltid berättar för alla vem jag är och du tittar bara på mig och säger att det är för att du tycker att jag är så fin så du måste få skryta så ofta det går som att det var det självklaraste i världen och vi åker hem och bråkar med mamma båda två om nyårsfest vi tänkt ha tillsammans. Vi går ut och röker och du berättar hemligheter och räknar upp alla resor du ska åka på det kommande året och du säger att du ska prata med mamma och att det kommer fixa sig.
Jag glömmer alltid bort att du finns i rummet under mig och blir så himla förvånad varje gång du kommer in på mitt rum och panikar över vad du ska ha på dig. Du har nog lånat alla polosar jag har men det gör ingenting för jag tror ändå att du passar bättre i dem än vad jag gör. Du undrar om vi kan gå på bio imorgon och ropar hela tiden på mig för att visa upp en ny blomma du tagit hem från blomsterkiosken.
Jag kommer nog aldrig kunna uppskatta dig nog.
ehhh varför är jag svensk
Klockan är halv fem och jag tänker att det nog inte är värt att sova de där två timmarna innan klockan ringer så jag kliver upp, lyssnar på ljudböcker av Astrid Lindgren och kokar kaffe. Det är svårt att vara kär i både morgon, kväll och natt för det slutar oftast med ingen sömn alls och trötta ögon samt alldeles för mycket kaffe om dagarna. Ackack. Ser fram emot dagen och ser fram emot att få se solljuset som jag inte gjort på några dagar nu. Ser fram emot väldigt mycket småsaker framöver eftersom jag insett att jag inte kan längta förgäves efter stora äventyr, inte än iallafall.
Jag mår bra, idag mår jag faktiskt bra och det är en sådan fruktansvärt konstig tanke.
