bättre fly än illa fäkta
Jag var arg på livet och dess hopplöshet men jag panikade aldrig, jag panikade aldrig över valet mellan liv och död utan valde varsamt i lugn och ro över en kopp kaffe. Vi får väl se framöver.
Mår jag inte bättre på denna planet snart har jag ingenting här att göra och kan lika gärna åka någon annanstans, sätt mig inte på psyke för att lära mig tolerera världen. Jorden är bara ett enda ställe, försök inte lura mig med massa olika länder och städer. Döden är det färdmedel som är på riktigt, för det fanns innan vi byggde fordon att åka i cirklar med.
Men en dag sa han att han inte tålde att röra vid mig och jag skrek, fy fan vad jag skrek. Jag skrek ända till du grät men jag hade ingen anledning att trösta så jag gick ner för trapporna men visste hela tiden att vi snart skulle ses igen.
Om du lämnar mig i vetskapen om att det är mitt fel att ingenting blev som det egentligen var under det osäkra. Men att jag inte bryr mig för att jag just när jag får veta, umgås med min skyddsängel. Jag undrar hur du kan fråga om vi ska umgås och sedan bli förvånad när jag ungefär säger att jag hellre dör.
Jag sa farväl till min katt och stod i hörnet och rökte, stormen höll min anda mot min vilja och innanför avlångt fönster tände du ett ljus och hade köttätande växter i tankarna.
Mer än så tänker jag inte på.
