djävul i verklighet
Var ska jag någonstans att göra, vad är det jag är tänkt att orka med, var kan man gå för att finna någon slags frid. Ingen kan hjälpa den andre och jag vet att det är jag som sitter ovanför och tittar ner men du verkar inte tro på vad jag säger och du verkar inte vilja lyssna på det vackra jag har att säga, du riktar strålkastaren mot mig med elakt klingande skratt och ringer min far som får hämta mig. Jag gråter bara hela tiden för vad ska jag annars ta mig till. När jag är frisk och du är så sjuk i huvudet man kan bli, men att enligt dig är det tvärt om och du gör allt för att få mig frisk, eller du gör allt för att få mig sjuk.
När du har makten och jag är utom räckhåll för en hjälpande hand, när du har makten och gör allt för att hålla mig tillbaka, när du har makten och finner tröst i andra som du lyckats lura och hållt kvar på din sida, när du har makten och alla ser ner på mig som om jag vore allt vad idiot innebär, när du har makten och använder den på det brutalaste av vis.
Jag är den enda fria fågeln i världen och jag har berättat det så noga för dig men du tar inte åt dig eftersom du har en annan frihetsbild än den som egentligen är den självklara och du tar inte åt dig för att jag tror du blivit sänd för att göra mitt liv det svåraste möjliga.
Du har ett liv i fånga, ett annat liv än mitt. Varför kunde du inte hållt dig till att förstöra mitt liv från och med nu, när jag haft tid att förbereda mig, när jag haft tid att veta hur jag ska klara av allt i slutändan. Istället tar du ett oskyldigt barn till fånga och förgiftar det med de fulaste av röster och de vidrigaste av ord. Ett oskyldigt barn kommer växa upp i ruiner och förvandlas till den ondaste av varelser. Ett barn jag håller så fruktansvärt kärt har du tagit till fånga och matar det med misär jag inte kan rädda det ifrån.
Ta mig istället, för allt i hela helvetet.
Jag har sett honom och han har berättat att det är jag som ska få allt till rätta, men att han inte kan berätta för mig hur eller varför. Jag söker svaren bortom verkligheten och tröst i vitklädda damer men det kommer att ta tid, att tämja djävulen är nog den svåraste av uppgifter men jag blev given ett namn i guld och jag blev given ett inre som ingen annan, jag blev given ett tankesätt som inget annat och nu kan jag inget annat än förtsätta.
Mamma, hjälp mig inte att leva.
